I Tuzla ”förbrukade jag åtta av nio kattliv”. Från 1992 fortsätter jag i Sverige att ”smida planer som var dömda att misslyckas”. Ändå, någon dikt, någon bok, någon översättning… ett litet bokförlag med namnet Samizdat (samizdat.nu) där jag, bland annat, ger ut mig själv.
Varför skriver jag poesi? För att tillföra ännu en betydelselös nyans till miljontals likadana svar på miljontals eviga frågor utan svar. Och för dig som läser? För att mana fram samma ångest som förmår mig att skriva och beröva dig hoppet.